v.a.c.a.t.i.o.n

Hittas lättast här.

Resfeber

Nu är det nedräkning på allvar. Två dagar kvar. Tidigt på torsdag morgon lyfter planet från Landvetter mot Kreta :) Packning har pågått i några dagar här. Usch så svårt det är. Idag slutade jag tidigt och passade på att åka till frisören med Noa. När vi ändå var i "stan" så kikade jag in på Lindex och hittade faktiskt en bikini på REA! Tjejen i kassan var mäkta imponerad när jag hittat en komplett bikini i den storleken jag har på reastället. Jo jo. Ibland händer det ;)

Nyklippt gosse. Med blåbärssylt runt munnen och allt.

Dagens shopping: Nya numret av Femina (toppenmagasin som har lite av varje) åker ner i handbagaget. Bikinin köpte jag på Lindex plus lite hårspännen/snoddar som jag och tjejerna får slåss om. Veet känns rätt nödvändig ;) Solbrillorna får duga tills jag tycker att jag har råd med de där exklusiiiiiva.

Mood Light

Dan var i Sthlm hela veckan. Då fick han springa in på H&M Home och köpa det här fina ljuset. Det passar så bra på vår svart/vita toalett. Nu är det bara tvålpump som fattas. Ja och såklart de där tomma ramarna som bara väntar på ett innehåll...

Här kan man köpa det fina ljuset som också finns i en härlig buteljbrun. Självklart HAR vi tvål på toan, men den gröna Barnängenflaskan passar inte riktigt in här ;)

Tvålpumpen från Vipp är riktigt snygg. Fast för dyr i mitt tycke. Vissa saker tycker jag man kan betala för, men min gräns går nog vid tvålpumpar ;) Men drömma går ju :)

När man är värsta sömmerskan

...så kan man äntligen sy de där kuddarna av de där tygerna som legat och väntat i nästan ett år...

Kudden längst bak sydde jag i ett Spiratyg som heter Monsun. Älskar det. Köpte det från tygnet.se som har jättebra priser på bla Spira och Sandbergs tyger. Fårskinnskuddarna är köpta på Hötorget i Sthlm och Josef Frank kudden längst fram såklart från Svenskt Tenn.

Den lilla kudden i Laminofotöljen är sydd i Estrid Erikssons Elefanttyg. Vi har en dyna i samma tyg på soffan i verandan och det har legat lite tyg som blev över lääänge i skåpet. Äntligen bidde det en liten kudde av det. Nu fattas det bara något på väggen bakom fotöljen. Men vad? Å här syns min julklapp oxå.

När man är värsta husmodern

...så kan man koka marmelad :)

I väntans tider

En gammal vän till mig och Dan går i väntans tider. Ja, då menar jag verkligen att de har väntat och väntat och väntat och väntat, ja ni fattar. Himla länge har de väntat. På ett barn. Tyvärr är det ju så att det inte är så självklart och "lätt" för alla att bilda familj. För över tre år sedan ställde sig Mimmi och hennes man sig i kö för adoption och i över ett år har deras "papper" funnits i Sydafrika för att de skall matchas med Barnet som skall bli deras. Som jag önskar att det där samtalet skall komma nu (ja, helst igår), det som betyder att de får packa sina väskor och flyga ner till Sydafrika för att äntligen ta hem sin skatt! Ofta går mina tankar till dem och jag kan bara föreställa mig vad de har gått igenom och det de går igenom varje dag.

Vi bor en bit ifrån varandra och det var längesedan vi träffades men tack vare Facebook och bloggar håller vi kontakt. Där kan man skicka uppmuntrande ord och visa att man tänker på varandra. Men ibland räcker inte det. Jag kände att jag ville göra något mer. Något lite extra. Som visar att jag bryr mig. Att det inte bara är små hjärtan och kramar på facebook...

Å plötsligt flög sylustan på mig och jag sydde en kudde. En kudde till Krulltott.

Motivet är såklart Afrika! De vilda djuren syftar såklart till Afrika men elefanter är också symbol för en lång graviditet, en adoption. Hjärtat är såklart Barnet som väntar på mamma och pappa i Sydafrika.

För första gången sydde jag en applikation, och det var jättekul! Mina tjejer var mycket engagerade och många frågor om adoption väcktes och diskuterades under tiden jag sydde på kudden. Nu håller hela familjen tummarna för att väntan snart är slut. Att det snart kommer en ny början!

(p.s jag kan berätta att kudden blev väl emottagen och nu har värsta hedersplatsen i Krulltotts säng :) så nu är det verkligen på tiden att de RINGER!!)

Knappt man kan tro't

Jag är väl inte typen man tänker på när man snackar träning precis... För det första har idrott aldrig någonsin intresserat mig, förutom vid OS och när Sverige vinner ;) I skolan var idrotten för det mesta någonting plågsamt som var tvunget att genomlidas. I perioder har jag tränat på gym (ja inte styrketräning utan typ aerobics och step up) men motivationen har aldrig riktigt infunnit sig. När barnen kom så höll man väl igång med många och långa promenader, men det var allt.

Så kom den där dagen i vintras när jag fick ryggskott. Det var något jag trodde andra men inte JAG kunde få (naivt, jag vet). Det skrämde mig faktiskt. Jag var totalt otränad. Promenaderna som kanske gett mig lite kondis hade upphört för längesedan. Noa, vår yngste son, är ju fyra år och de där promenaderna med vagn ett minne blott. Men jag fortsatte med vanor som man kanske kommer undan med när man ammar, dvs fika lite här och fika lite där och så småäta lite där. Jag måste erkänna att tankarna på att försöka träna regelbundet faktiskt dykt upp innan ryggskottet men det var först efter det som jag verkligen kände mig motiverad.

Tankarna på löpning började dyka upp. Dan höll på att trilla av stolen när jag nämnde det för honom :) Var det något jag verkligen INTE gillade så var det att springa.

Nåja. Ett par löparskor inhandlades och i mars började jag med snabba promenader à 30 min nästan varje dag. Jag slutade fika och började äta mellanmål istället. Så småningom tyckte jag att jag kunde investera i träningskläder och rätt vad det var en solig kväll i början på maj tog jag de första löpstegen! Jag satte ett mål för mig själv att kunna springa hela Burma innan min födelsedag i september. Det är ett motionsspår här på Mösseberg som mäter ca 5 km. Det är en ganska lättsprungen minimalt kuperad slinga men det kändes ganska oöverkomligt i början ändå.

Jag nådde målet redan i början på Juni. Måste säga att jag sällan varit så stolt över mig själv! Jag har sedan dess försökt ge mig ut och springa tre gånger i veckan. Jag är fortfarande lite rädd för att det skall gå för länge mellan tillfällena eftersom jag inte riktigt litar på mig själv ;)

För någon vecka sedan fick jag ont i benhinnorna och var tvungen att ta det lite lugnt. Lite deppig blev jag, jag längtade efter att få röra på mig!! Jösses, det kunde man väl inte trott för knappt ett halvår sedan :)

Jag har fått lära mig nu att det sitter i huvudet. Det går inte av sig självt. Man måste ha motivation.

Idag kände jag att det nog skulle gå att springa igen och vilken härlig känsla det är när man känner att man ORKAR! I höst skall jag lösa medlemskap på gym för nu finns verkligen motivationen och LUSTEN.

Det är knappt man kan tro´t!

Idag efter en härlig löptur. Fortfarande är Ipoden min bästa löpvän. Vill inte höra mig själv flåsa ;) Robyn, Pink och LadyGaga hjälper mig att orka.

Varm i hjärtat

Ibland blir man varm i hjärtat. När en vän (och kollega) skriver fina värmande ord. Det värmer. Har jag nämnt att jag måste ha världens bästa kollegor? Om inte så vet ni nu. Alltså de är bäst. Helt enkelt.

Halva augusti

...har redan gått! Ibland bara försvinner dagarna. Sommaren har varit skön men oj så fort den gick! Barnen har en vecka kvar av sommarlovet och sedan drar snart alla aktiviteter igång igen. Nu har vi ju en liten karamell kvar att suga på nämligen en nära förestående solresa så jag höstdeppar inte. Just nu iallafall.

Lite längre fram ja, till vintern tror jag, har vi planerat att göra om i flickornas rum. Det är tio år sedan så det är dags igen. Tillsammans med Rakel och Rut planerar jag nu för det. Spännande och mycket att tänka på! Rakel vill ha blått. Rut vill ha turkost. Mamman vill ha vitt ;) Klart är att tjejerna är mycket ivriga och sugna på att få "nya" rum. To be continued....

Rakel har fallit för den här tapeten. Tyvärr är den liiite för dyr (1500 pix/rulle). Men kanske hittar vi något annat liknande. Intrade har fina blommiga varianter.