tisdag 23 augusti 2011

I väntans tider

En gammal vän till mig och Dan går i väntans tider. Ja, då menar jag verkligen att de har väntat och väntat och väntat och väntat, ja ni fattar. Himla länge har de väntat. På ett barn. Tyvärr är det ju så att det inte är så självklart och "lätt" för alla att bilda familj. För över tre år sedan ställde sig Mimmi och hennes man sig i kö för adoption och i över ett år har deras "papper" funnits i Sydafrika för att de skall matchas med Barnet som skall bli deras. Som jag önskar att det där samtalet skall komma nu (ja, helst igår), det som betyder att de får packa sina väskor och flyga ner till Sydafrika för att äntligen ta hem sin skatt! Ofta går mina tankar till dem och jag kan bara föreställa mig vad de har gått igenom och det de går igenom varje dag.
Vi bor en bit ifrån varandra och det var längesedan vi träffades men tack vare Facebook och bloggar håller vi kontakt. Där kan man skicka uppmuntrande ord och visa att man tänker på varandra. Men ibland räcker inte det. Jag kände att jag ville göra något mer. Något lite extra. Som visar att jag bryr mig. Att det inte bara är små hjärtan och kramar på facebook...
Å plötsligt flög sylustan på mig och jag sydde en kudde. En kudde till Krulltott.

Motivet är såklart Afrika! De vilda djuren syftar såklart till Afrika men elefanter är också symbol för en lång graviditet, en adoption. Hjärtat är såklart Barnet som väntar på mamma och pappa i Sydafrika.

För första gången sydde jag en applikation, och det var jättekul! Mina tjejer var mycket engagerade och många frågor om adoption väcktes och diskuterades under tiden jag sydde på kudden. Nu håller hela familjen tummarna för att väntan snart är slut. Att det snart kommer en ny början!

(p.s jag kan berätta att kudden blev väl emottagen och nu har värsta hedersplatsen i Krulltotts säng :) så nu är det verkligen på tiden att de RINGER!!)

3 kommentarer:

  1. Tack än en gång finaste Ica! Kudden ligger så fint i KTs säng och bara väntar på ett litet huvud. Du är jätteduktig på att sy och det här med applikationer verkar verkligen vara din grej!

    Så roligt att vår adoption också engagerar hela din familj! När vi kommer hem till Sverige hoppas jag att vi kan träffas irl igen. Jag är ju grymt nyfiken på era prinsessor också!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Men, vilken fin historia och vilken underbar ide! Sa pahittigt och betydelsefullt! Forstar att den blev val mottagen av foraldrarna, och snart aven av sjalvaste lyckosten sjalv... :0)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Men gud vad glad jag hade blivit! Himla omtänksamt. Du verkar verkligen vara en fin vän!

    Trevlig helg!

    //Karin

    SvaraRadera